Jag försöker att skriva något som inte handlar om marsvin, men lyckas inte. ;p

Bjuder istället på ett par bilder på pojkarna bus, 3 veckor idag och lär säljas när tiden är inne. Går alltså att fråga på! De är leveransklara om två veckor.

Efter att vi nyligen gick igenom en otroligt gammal hårddisk(från runt 2005) kom vi över några webcam-bilder på mina första marsvin, Maja och Emma. Det känns verkligen underbart att ha dessa bilder på dem kvar, då antalet bilder på dem är väldigt begränsat. Och de här bilderna var faktiskt inte så suddiga, till skillnad från resten av bilderna vi har på dem.

Bildbomb på raringarna, som fortfarande är otroligt saknade. Må de vila i frid.

Den sista bilden har vi faktiskt inramad. Jag trodde aldrig jag skulle hitta ursprungskällan till den bilden igen.

Oooch bebisarna igen...   De växer ju så fort och jag måste visa upp dem för världen! Otroligt svårfotade den här gången. Romulus flydde iväg på egna äventyr, Remus skulle nyfiket undersöka allt på plats och Rhea skrek förtvivlat efter mamma ganska snart. ;) En bild på alla tre ihop var alltså mer eller mindre omöjligt.

Jag klantade mig lite med vitbalansen, så alla bilder blev mer eller mindre blåa och mörka, men här är dem i varje fall... 

Remus

Romulus

Rhea

Jag såg just sista avsnittet i den senaste säsongen av Gossip Girl. Vågar jag säga att jag inte hade någon aning om vad Gossip Girl ens handlade om när sommarlovet började? Jag råkade se ett avsnitt på tv i tristess runt den 20:e juni och nån vecka senare beslöt jag mig för att börja följa det. Sen dess har jag varit fast.

Så nu har jag alltså sett ungefär 60 timmar Gossip Girl den här sommaren...  Och funderar nu på att se alla Sex And The City-avsnitt jag missat. Haha, I need help! Nu kommer det i alla fall inga fler avsnitt förrän i höst, och de kommer i normal takt, så riktigt lika nördig lär jag ju inte kunna vara då.

Men med Grey's Anatomy, Glee, How I Met Your Mother och The Big Bang Theory att glo på varje vecka också(+ The Walking Dead), blir det fortfarande en hel del tv-tittande. De borde sluta göra så bra tv-serier!  

Och mina kompisar + pojkvännen borde vara hemma i Stockholm oftare så att jag slipper roa mig med serier dygnet runt. ;)

Jag älskar min pojkvän, Niklas, mest av allt på jorden!  Jag ska nog åka och våldgästa honom nu på en gång... hm, I better get going!

Puss på dig älskling, om/när du läser det här!

Min bebis är ingen liten bebis längre. Det har jag verkligen insett ända sedan Nellies ungar kom till världen. Nellie minskade några storlekar i omfång då och det märks att Brumma är större än henne nuförtiden(100g större!). Plus att äkta små bebisar blir lite kontrast mot henne.

Brumma, några dagar gammal.

Bilden ovan var den jag såg när jag blev intresserad av henne första gången. När jag såg henne på riktigt föll jag pladask för henne och visste jag att hon bara måste bli min. Ett långhår som inte är ett långhår, grey som inte är grey(oja, hon var rödögd som bebis), tan som inte är tan, ett osocialt marsvin som inte är ett osocialt marsvin. ;) Hon är verkligen speciell.

 
Brumma, 5 veckor.

Det kändes svårt att komma åt hennes hjärta och hon är fortfarande en liten hare i buren, men jag har insett att det bara är sån hon är. Hon verkar ha mer problem med att komma överens med andra marsvin än med människor. Med mig, bortom alla andra marsvin, är hon så trygg och rar.

Brumsan idag. Inga bilder lyckas fånga hennes söthet ordentligt, enligt mig. ;)

Aldrig hade jag anat att hon skulle växa upp så snart! Jag trodde att hon för alltid skulle vara mitt lilla dvärgmarsvin. Och hon må kanske inte vara det längre, men hon kommer alltid förbli min söta, underbara bebis, oavsett ålder.

Grattis älsklingen! 

Explosionen i Oslo och skottlossningen på Utøya. Hittills har cirka 90 människor omkommit. Jag finner inga ord. Det är bara så tragiskt och vidrigt vad en människa kan åstadkomma...

Mina tankar finns hos de drabbade och deras anhöriga.

Ja, tyvärr måste jag skämma bort marsvinsbebisarna och mamma marsvin i bloggen just nu.  Men de är ju för härliga! Jag lovar att nästa marsvinsinlägg ska handla om några av mina andra underbaringar.

Mamma Nellie verkar tycka om sin roll som mamma. Hon är så snäll och tolerant mot de små, när de alltid kretsar kring henne och snutta eller äta allt som hon äter. Det tär dock en del på henne. Hon är väldigt smal just nu, lilla stumpan.  Hon mår bra och äter jättebra, men kanske behöver lite hjälp på traven för att hålla vikten när ungarna diar... jag ska nog beställa hem Critical Care så snart som möjligt.

Och småknattarna, ja... de är svåra att fånga på bild nu, måste jag säga!

Remus, 121g liten, är minst och gör kanske också minst väsen av sig. Han har en liten virvel på ryggen och dubbla framkantsveck, och kanske är det just det som gör honom så fruktansvärt söt? Han är lugn och ägnar hellre tiden åt att nosa och smaka på saker än åt att ränna runt och störa de vuxna. Han känns som en Ferdinand på något vis. ;)

 

Rhea, 123g nu, är både i mitten gällande vikt och personlighet i kullens skala. Hon verkar redan ha fattat tycke för Nellies favoritplats; tegelstenen och hon är nog allt mammsen(och pappsen) upp i dagen på fler sätt, skulle jag vilja säga! En underbar balans av tolerans och egen vilja. :p Det är fastslaget att hon ska stanna nu. Hon kommer att passa perfekt in i flocken, det är jag säker på.

Romulus, 126g stor, är störst och kanske också piggast av allihop! Inte hade jag trott det när han föddes. Det tog lång tid innan han kom igång jämfört med de andra två. Men när han väl kommit igång går det visst inte att få stopp på honom. ;) Han är nog pappa upp i dagen, en busig charmör. Nog är han rätt lik honom också, hur pappa Merino såg ut som bebis?

Men alla tre är under intensiv utveckling fortfarande, så man vet ju inte vad som kan komma att hända i fortsättningen. ;)